Nedläggningen av spårvagnstrafiken i Stockholm pågick under åtta år mellan
1 september 1959 och 3 september 1967.
Först ut att läggas ner var linje 15 (Norra Bantorget – Råsunda - Sundbyberg) som efter 37 år, 4 månader och 9 dagar ersattes av tre busslinjer som SJ Biltrafik i Solna trafikerade.
Förutom dessa tre linjer behövdes i samband med fotbollsmatcher förstärkning med direktbussar från olika startpunkter i stan med destination Råsunda Fotbollsstadion.

Under hösten 1959 var SJ Biltrafik i Solna tvungna att låna in bussar med förare från olika delar av Sverige eftersom tillgänglig egen vagnpark och förarkår inte räckte för att täcka behoven.
Som 16-åring tyckte man att det var ”häftigt” att åka ”landsortsbuss” på linje 15. Där gick bussar med bland annat registreringsbokstäverna H, I, M och X

Några veckor in i september var det stormatch på Råsunda och alla tillgängliga resurser måste sättas ut. Förr när det var match hade det gått extratåg på spårvagn 15. Nu var frågan: Hur många bussar skulle behövas?
Som det berättats för mig sattes det in extrabussar från Odenplan. Näst sist ut var en buss och förare från Halmstad.
Han lastade fullt och började köra, men han körde inte Norrtullsgatan ner till Norrtull som de flesta bussarna före honom gjort, utan han fortsatte Odengatan ner mot korsningen Odengatan / Sveavägen. Han korsade Sveavägen och fortsatte mot korsningen med Roslagsgatan. Nu började passagerarna ropa och undra vart föraren hade tänkt sig köra.

En passagerare frågade honom om han inte hittade. Då svarade föraren att han var inlånad från Halmstad och att kollegorna sagt att det var lätt att hitta till Råsunda. Det skulle bara vara att följa spårvagnspåren, så kom man dit. Att han nu följde linje 4:s spår istället för linje 15:s gamla spår hade han ingen aning om.

UPP